zandelinhorses

 

Måste ju börja med att säga.. WOW vilken repons på att man slutat, haha vet inte om det är positivt eller negativt, nä skämt och sido så har jag fått en massa trevliga meddelanden, som verkligen värmer, då jag levt väldigt intensivt med mina hästar sedan 2010 (inom western) och det har ju faktiskt gått bra, så känns det extra skoj att man gjort avtryck hos någon! 

 

Peanut
Att när jag 2010 köpte Mr Nöten, Peanut Please skulle tro att man skulle få upplev allt man gjort på arenorna runt i Sverige och träffat alla de människor man gjort, trodde jag aldrig. 
Jag köpte Peanut efter jag sett en film på honom och händelsevis var just den Svenska tränaren där just då, så fick lite mer kort och en besiktning.. fort gick det och sen var han på planet till Sverige, kan ju tilläggas att jag inte hade en susning om vad jag skulle kolla på hos hästen eller var spinn eller stop var. 

Men som ett yrväder kom han från USA, lite försenad pgr askmolnen över Island (?), men vi red ihop oss under 4-5 dagar och jag kräktes o kräktes av spinnen så jag tillslut fick äta åksjuketabletter. 
För vi hade ju givetvis anmält mig till en tävling också.. men flyg förseningen tog en massa dagar av tänkt förberedelse. 
Men sagt och gjort så lastade vi och åkte, för mig troende en "klubbtävling" ... men insåg när man svängde in på Bökeberg att det kanske var liiiite större, hahah. 
Men jag lånade boots, hatt och chaps. Skjortan köpte jag på dressman och sydde på lite bling bing i bilen. 

Bra stöttning från tränaren, så fick vi mönster som jag läste in, och jag mötte western sverige för första gången. 
Kommer ihåg att jag o sambon gick lite som fågelholkar i ansiktet hela helgen.. 

Med red gjorde vi ,69,5 i en klass och jag har det på film. Hela jag är stel, Nöten drar lite här och där, men va fanken, jag visste inte vad jag skulle göra med min vä arm, så den hänger där som stel opererad :) 

 

 

 

 

Peanut var en perfekt första häst för mig, vi var i danmark och vi lyckades kvala till EM osv , en super super häst på alla sätt för mig. En riktig krutmaskin. 
Skullle aldrig aldrig sälja han, men sen kom jag i kontakt med en tjej, som letade en häst att komma ut med, en tjej som jag hade samma tänk som OM hur man rider sin häst. Då kom tanken på att kanske låta han få ge någon annan samma glädje som mig :) , och jag kände mig klar med honom, vi kunde inte prestera högre än vad vi gjorde som team. Så idag följer jag honom o hans nya ägare Veronika i Karlshamn. 

 

Ja hur kom vi in på kossor då? Jo båda lite less på bara volter ;), och Peanut behövde ngt nytt att jobba med, så kosse clinic fick det bli och samma sak här, väldigt tätt inpå chappen, som vi skulle besöka för första gången, bara det är ju en upplevelse. 
Men vi hann med en kossetävling med srcha på Axevalla först, jag kommer ihåg den starten... mitt hjärta var utanför kroppen.. inte nervös med sådant adrenalin pump. 
Åhh vi vann på 142, Grundin tog ett vinst kort utanför, och just det ögonblicket har jag tattuerat på min arm. Peanuts huvud. Så Peanut kunde jobba kor, så vi startade på chappen och vann där också, fick beröm av en amerikansk tränare, men han suckade samtidigt åt mig att jag hade en alldeles för ful hatt.. och att vinnaren fick bjuda på mat.. 

 

 

 

Iom intresse för att starta på kor, så kom det också på tal att hitta en häst till, och en ren chansning att kontakta Ponchos ägare gav mig möjlighet att äga ännu en duktig och stabil häst med det största hjärtat. Smart Camolena.
Provred honom på Axevalla, jag svängde höger han gick vänster... kändes som ett bra köp :) 2011

 

Kossor tränade vi först på Hanaskede som hade arrangemang med Grundin och Håkan. 
Hur svårt ska det va tänkte jag med herdwork/cutting.... jo när hästen försvann under en och man vrickar tummen, då vet man att det faen inte är så lätt.

 

Poncho dök ner och jobbade på och jag satt som ett bihang på ryggen och flängde hit o dit, att jag inte rammlade av var ju ren tur. 
Men fick såklart blodad tand för det, så nu lades herdwork och cutting till på listan också. Poncho är GRYM i detta och har gett mig så mkt roligt med kossorna och alla starter vi gjort. Så kul och minnen för livet.

Och att plocka hem alla pokaler o medaljer med honom har varit ett rent nöje, rakt igenom. 

Jag skulle aldrig aldrig sälja honom, men så kom samtalet med en förfrågan att låna honom under vintern för att få testa på maskin och kor.. Och det visar sig att att även den här tjejen är helt rätt att ta över Poncho, samma tänk, mjuk ridning och som inte kommer "utnyttja" hans talang utan värdesätta den och lära sig av den. Gick snabbt, så julveckan flyttade han till Karlskoga, och jag följer dom så mkt som möjligt och han kommer sedan stanna där efter sina tävlingsår, som pensionär, något man också får värdesätta.

 

 

 

 

 

 

Inbjuden till Freestyle på chappen lät ju skoj, jag o Nöten som ett pirat team var tanken, medans vi tränade hemma i ridhuset med flagga o eld stod Poncho i ena hörnet och darrade.. var ju skitläskigt ... med pirater eller något :) 

Men dagen D på chappen, så var inte Nöten helt med på noterna, gillade inte alls utomhus arena, sprang på som ett lok, så jag valde att ta bort honom för den starten för att inte förstöra framtida starter.. så vad fanns kvar.. jo min piraträdda häst... han fick det bli. Så jag gick ner till hans box och svepte några varv med flaggan, så var den miljöträningen klar, hahah jösses.. 

Men sagt och gjort med flaggan i högsta hugg red vi in en sommarkväll på ett fullsatt chappen, och den lille rädde öser på som aldrig förr, ler mot publiken gjorde han och spann så jag höll på att åka av, och elden var inga problem.  Jag minns att jag var rädd att den skulle slockna medans jag vet att många i publiken mer var rädd för att min hår skulle brinna upp! 
Tror vi kom 2.a efter Peter Riddare :) , super nöjd. Sen red vi den klassen varje år, pirat, amerikans fotboll, sjökapten och rocka billy. Även några Freesyle på Axevalla. 

 

 

Ser ni papegojan ? :) 

 

Westernriding och annat vi har haft för oss, har varit lika skoj att ge sig in i , jag gillar ju att kunna ha hästarna till det mesta och vill inte sätta dom i fack som en "kossehäst" eller "reiner" utan in i olika klasser, allt varit inne i pleasure också. Just WR red vi lite mer, och Poncho gick bra där också, såpass att vi fick ett SM Brons 2016. Ska tilläggas att det tränade vi aldrig på :)  

 

Så varför
Ja hur kommer det sig nu då att jag lägger ner!? 
2015 Sålde jag min verksamhet efter 15 år och började jobba som anställd chef och drev upp 2 verksamheter på väldigt kort tid, och det tog enormt mycket energi, och när jag inte kan ge hästarna de förutsättningarna jag satt upp och vill ge dom, så började tankegångarna... och resten har ni ju läst om att rätt personer dök upp i rätt tid. 
Men att ha dessa hästar och inte hinna ge dom det dom behöver, jag red ju väldigt lite i ridhus, utan mer ute för uppbyggnad, kondition m.m. Jag vet ju att dom kan alla sina manövrar, så att sitta o stoppa och spinna tog jag bort sista åren och kände på det inför tävling bara och ibland så sent som på tävlingsplats, slutade också där att sitta o spinna o stoppa för mkt när man fick tillfälle att komma in på stora arenan, utan bara sitta och driva runt på raka spår, bra hörn mm. Fick hästarna i bra fas på det sättet också, passade oss men inte alla ;) 

 

Hoppas såklart kunna tävla, men inte egen häst, utan på något annat vis,som inte är klart idag på något sätt. Utan jag tror att rätt tillfälle kommer dyka upp om det är meningen. Kanske är någon som av samma anledning som mig, tiden, att vilja ha hjälp. 

 

Men har såååå mkt minnen, som man nästan får skriva ner och skratta till i framtiden och 100 tals om inte 1000 tals kort att tittat tillbaka på. 

 

 

-Som när vi var i Danmark o tävlade jag o Nöten och inför en start så ligger han o sover och det var lite brådis, men han skulle minsann ha sin långa powernap mitt på dagen (som han absolut inte behöver om man ska prata om energi) , jag stod där o försökte dra upp honom, han kollade lite slummrande med ett öga och nästan snarkade mig i örat för att visa att här ligger han minsann o sover, så jag fick lite panikarta springa o hämta tränare, samt hennes man o min kille för att få upp honom på benen... jäkla häst med glimten i ögat. 

 

- När man inser sent på natten inför sin cutting debut kanske behöver kolla reglerna.. och satan vad regler det är... typ 1 miljon saker att tänka på. Låg i stugan på chappen med pannlampa hela natten :) 

 

- När man får höra att man måste rida med en romal, några dagar innan första kossestarten. 1, man äger igen 2, vad fanken är det, hur håller man in den ?  3. Nära till gråt. Fick låna en iaf. 

 

- Att få träffa folk som Ralph & Maureen Hull, Joe Heim och Craig Johnson, hade jag då inte gjort med mina 2 fullblod. Och jag hade hellre aldrig besökt texas och stått och lagat lussebullar, pannkakor och annat gott hemma hos familjen Hull , eller besökt Cowboy kyrkan i Mineral Wells. 

 

- Hade aldrig träffat Marika som idag är en nära vän, som vi har skrattat och speciellt när man är urbota trött och ska tävla herdwork kl 02.00 på natten. 

 

- Att få chansen att skriva för LuckyRider 

 

- Peanut o Ponchos min på AQHA uteritt, när vi stannade för natten o byggde hagar o lämnade alla hästarna på ett fält... deras blick när man gick... eller när man kom på morgonen och dom betedde sig som 2 hundvalpar, dom trodde nog ärligt att dom lämnast där till sitt öde, hahah , värsta kramkalaset

 

Ja ni förstår ju hur jag kan babbla på här och vill inte att detta inlägg ska bli för långt, för då är det ingen som orkar läsa *ler*

 

Måste ju säga tack till mina tränare också ju, Helene Hookanen, Jocke Pettersson, Peter Ljugberg. Walle Wass och Göran Lindström och några till som hjälpt till , och jag har så mkt folk jag lärt känna så hälften vore nog :) 

 

Må så bäst, njut av era hästar och årets tävlingar, jag njuter fortfarande av lite efterdyningar från 2016 med pris hos WRAS (som jag väntar på ännu) och vinst i 

 

Och du, jag kommer gärna o hälsar på! :) 

 

Kram Åsa